Jag kan lugnt säga att midsommaren varit fylld av dumping för min del. Kraftiga och rejäla har de varit så jag har fått vända kosan mot sängen för att ligga ned med en kall blöt handuk att badda ansiktet med för att lätta på illamåendet.

  Jag har testat att dricka lite öl och konstigt nog tålde jag detta även om jag inte intog några mängder så är det ju ändå kul att få sitta med och ha något i glaset. Sill och potatis har inte gått bra alls, potatis eller kolhydrater är en total kris för mig. Blir sjukt illamående. Nåja, denna helgen verkade jag inte ens tåla saker jag tålt innan, som rallarhalvor till frukost. Även min keso med banan gav mig illamående, kanske just det att det blev andra rutiner eftersom vi hade besök eller en omedveten stressnivå. Jag vet inte. Trots detta har jag haft en trevlig helg med släkten på besök, mycket skratt och gemenskap, bonusgrabbarna här hemma och regn så klart det hör ju midsommaren till.

Trots att vi åt en del jordgubbar med grädde och annat gott så har jag gått ned i vikt -1,1 kg under midsommar vilket gladde mig ytterst. Vågen står nu på 111.5 kg, sakerligen går jag nedåt, så klart har inte motionen uteblivit under midsommar heller utan jag har varit ute och gått en dag 2,4 km och sedan en dag med stavgång på 5,7 km så det känns skönt.

Idag så var jag på återbesök på Obesitasmottagningen i Torsby, träffade sköterskan som fyllde ut ett frågeformulär, kollade operationsärren, mätte midjan och tog vikten.

  Vi talade en del om illamåendet jag har men hon hade väl egentligen inga svar. Kanske äter jag för sällan??? Nåja, tror jag hade så mycket på fötterna själv att jag kom ut där ifrån med ett MVG. Jag utför regelbunden motion och varierar motionsformen så jag känner att jag gör bra ifrån mig. Kanske är det helt enkelt så att jag kommer få leva med att inte tåla mat på samma sätt längre. Kanske blir det bättre med tiden? Jag vet inte får ju acceptera och ta dagarna som de kommer. Frågan vid måltiderna är:  Att dumpa eller inte dumpa

Fann en mycket bra BMI sida på nätet och tog där fram vart jag står idag. Har äntligen kommit mig under 40 och står nu på ett BMI på 39,9.

Jag har tills idag gått ned totalt 20,1 kg och skall gå ned ytterligare 42 kg för att en dag nå min normalvikt och då är det inte sagt att detta är min idealvikt. Tar en dag itaget och så får vi se vart jag hamnar. Sköterskan ansåg att min viktnegång runt kilot i veckan är normal och att jag ska vara glad över den.

  Det otroliga är ju att nu har jag börjat få ångest då jag äter. Känner mig väldigt fet vissa dagar och funderar på om jag får i mig för mycket näring när jag äter. Hon tyckte inte jag ska bry mig om det där,  men hur går det till att koppla bort det menar jag? Hjärnan för sitt eget liv gällande detta, ett som är gott Anorektiker kan jag inte bli eftersom jag aldrig mera kan kräkas upp något jag svalt ned så det behöver jag inte oroa mig över.

  Det som är ett outforskat område är just GBP och ålder. Kan jag klara att gå ned 42 kg till? Hur blir det med näringsupptaget när man blir äldre ändå och normalt sett börjar få problem? Massor av obesvarade frågor, helt enkelt för att det inte finns svar att ge..

  Spännande, man kan ju se sig som ett litet expriment.

Om du som läser vill ha mera info om Gastric Bypass OP så kan du läsa vidare på min hemsida: tove-b.ws/Gastric_Bypass

Mitt fokus ligger på hälsa. Min hälsa och trots att jag dumpar och att det tar på kroppen så har jag fått ändan ur vagnen och börjat motionera på fasta dagar nu, sticker även in extrapass emellan vilket känns underbart. Man är mör i kroppen, men gud så skönt det känns efterråt.

  Idag har vi/ jag och maken gått stavgång 6,2 km och efter det så tog vi en cykeltur till Ny kryrka och det blev en tur på 7,3 km så jag är så nöjd med mig själv. I går var det crosstrainer och styrketräning och dagen innan tog vi stavgång. Härligt med variationen. Dock blir det vila i morgon och dagen skall ägnas åt trädgårdsskötsel hemma hos min lilla mamma och pappa, maken skall rensa grusgång och jag skall få bort allt gräs som växt upp mellan stenplattorna. Det blir ju ett pass även det fast inget man räknar.

Mamma skall bjuda på fiskkakor med mos så det ser jag fram emot, jag tål sådan mat bättre, men att det blir dumping ja alldeles säkert, jag dumpar ju 85% av alla måltider, klarar jag mig utan illamående och sängläge får jag vara glad. I morse testade jag kokt ägg och youghurt, det gick då inte blev dumping av äggen så jag knappt trodde jag skulle orka ut och träna. Men stönigheten inträdde och passen är avklarade så jag ger mig själv en klapp på axeln för detta.

  Resten av kvällen skall jag vara på altanen och läsa om hur man lyckas med bokutgivning samt gå igenom skrivkursens första del igen så att jag kommer igång, skriva för hand först så det blir ett block med ut i solen.

I morse testade jag cornflakes i lättyoughurt naturell och det slutade så klart med en jättedumping igen. Kräkreflexerna kom igång men ingenting kommer upp och så blev det nedblötad handduk(kallt vatten) och sängen igen. Pust och stön så jädra jobbigt: känns som man jämnt skall till att stryka med, men då det gått en kvart till trettio minuter är man fit for fight igen och bävar för nästa intag av mat då reprisen kommer.

Äter sakta och mäter upp mängden mat så det är inte felet då jag får dessa dumpngar som praktiskt taget kommer med vad jag än äter. Jag vet att frukt, grönt, youghurt naturell, keso, och då banan speciellt är sådant som går bra för mig att äta annars är det illamående som tar över och en hopplös trötthet i samband med att jag ätit. Fattar inte hur detta skulle gå ihop med ett jobb. Klagar inte för jag ser en ljusnande framtid i det att jag orkar röra på mig, men klart det känns tufft när illamåendet sköljer över en. Men då jag stod upp idag så var det faktiskt en rolig händelse som gav mig en kick för brösten stack ut över magen :-) minns inte när det skedde sist. Tjoho.

Jag har även fått på mig en ny BH som inte gått runt mig alls då jag köpt den och det är så glädjande. Jag har börjat motionera och valt stavgång som min motionsgrej just nu. 2-3 ggr/veckan stavar jag nu 5,5 km sträcka. Sedan så har jag köpt hem en boxnings bag, väntar på handskar och sedan skall jag minsann slå mig redigt trött nere i källarne. Skam den som ger sig. Gångbandet är fortsatt utan svar från dem vi köpt det ifrån, klart ingen garanti kvar men de kan ju levrera en ny motor om det nu är det som gått..

  Vi har fortsatt crosstrainern att slita på och ute väntar badmintonracket på att få sig några slag. Motionen är a-o efter operationen och om den skall bli rolig får man variera den lite. Matintagen är det som är mitt problem.

Läste idag i KA(Kommunalarbetaren) där det var reportage om just GBP-opererade tjejer. 3 kvinnor som berättade om sina operationer. en lyckad och två som inte var så lyckade, en som fick amputera benet och en som skyllde på att hon blivit alkoholist tack vare operationen. Intressant läsning!

 Igår var en skön dag då jag slapp ifrån illamåendet som alltid tycks komma i samband med mina intag. Jag firade redigt i går med middag, stekt entrecote i puré form och så tillagade jag en egen youghurtglass som vi festade med på kvällen.Firandet berodde på glädjande besked om att vi kommit in på Ingesunds Folkhögskola när hötsterminen startar den 26 augusti. Skall bli skönt att komma ut och träffa folk samt att plugga, svenskan skall jag lägga ned min själ i, sluka allt vad grammatik heter, Jättelycklig, har framtidsplaner på G.

  Skrivarkurs på gång att startas upp idag, distans. Livet ler lite i skuggan av allt jävelskap,

  Inga stora eller märkbara problem efter op, dock hände något konstigt under gårdagskvällen. Skulle ta lite omelett, banan och keso(mosat), men det var som att då jag svalde ned tuggan så fastnade allt och jag fick faktiskt kräkas upp det eftersom det gjorde jätteont. Turligt nog kom det uppåt igen. Det blev precis som att sätta i en diskpropp i en ho. Tvärnit. Lite ont i magen och trögt att få till nummer två är det ju men jag hoppas på att det släpper med tiden.

  Försöker att variera kosten ordentligt för att få i mig vitaminer och mineraler samt de näringsämnen jag behöver. Viktnedgången ligger på 1-1,5 kg veckan ungefär och det säger man är bra eftersom skinnet då hänger med bättre vid viktnedgången. Kan bara säga, min kropp är en motsträvig kropp men lycklig för att det går nedåt.  Har minskat ca 17 kg sedan flytet påbörjades en månad innan op.

Jag har haft några rejäla dumpningar där illamåendet varit så kraftigt att jag velat kräkas. Att kräkas som op är en omöjlighet men kräkreflexen sitter där oavsett så att hänga vid ulrikstolen har varit ett val oavsett. 

Reaktionen som kommit är hjärtklappning, samt en känsla av att bli mycket varm inombords och då behövt ta en handduk med kallt vatten för att kyla mig med. Ingen trevlig känsla och jag är mycket osäker på varför, men tror att det kan vara mängden mat som blivit för stor. Måste lära mig att äta mycket sakta och att mäta upp maten. Känslan av att vara hungrig finns kvar även vid dumpningstillfällena vilket känns otrevligt.

  Jag har påbörjat motion nu men mest är det vardagsmotion det rört sig om, att klippa gräs osv, men även ett pass på crosstrainern.

Från det påbörjade flytet till idag har jag minskat 17,5 kg och detta känns bra, dock ser jag inte själv min minskning men andra börjar se och det känns kul. Jag känner ju att jag lättat då jag blivit mera rörlig och min minskning ligger runt 1,5 kg/veckan eller mindre.

Jag har flyttat till ett nytt hus i dagarna och det har varit ganska mycket att göra vilket gjort att jag haft svårt att hinna skriva kontinuerligt. Men nu är jag här igen. De senaste dagarna har jag slarvat lite, tyckt att det redan varit fint fördelad mat och tuggat den till puré, vilket så klart resulterat i värk i magen. Troligen har detta varit för jobbigt för magen at ta reda på så nu är jag på g med att purea igen för att skydda magen och stygnen där inne.

  Det läker ganska bra på magen. plåstren är av nu och  på vissa ställen kommer jag få ärr, men vad gör det i min ålder. Är ju inte ute efter skönhet utan efter att vinna hälsa och då kvittar ett par streck frampå magen.

  Ska starta upp med motionspass nu, talade med frsikvåreden igår och vi gick igenom lite grejer där, riktmärken som är bra att ha i tanken. Man bör om man går efter stegräknare ta 10.000 steg/dag och vid annan motion bör riktmärket ligga på ett svettigt pass av den totala tiden 150 min/vecka för att man skall förbränna bra i samband med operationen och nu är hög tid att komma igång.

Tänkte passa på att dela med mig ett bra recept på en ostkaka som man kan gotta sig med, lagom att göras i en brödform. Den går jättebra att äta under puréperioden.

2 ägg

2 msk sötningsmedel  vispa samman

2 msk mjöl

250 gr keso

1,5 dl mjölk 

krossad mandel efter smak

175 grader i 30 - 40 minuter

Hoppas det smakar. Servera med ett ägg creme fraiche. Jättegott!

Jag har precis gjort en flytt och saker har varit på sin spets, en av dagarna mådde jag väldigt illa vad jag än stoppade i mig och fick lägga mig och vila bort det varje gång som det kom. Känslan av att vilja kräkas var där hela tiden men i går och idag har det gått bra igen. Funderar på om sömnen hade med detta att göra. Sov väldigt lite natten före så kanske?

  Jag mår fortsatt mycket bra efter operationen. veckan som gått hade jag bara gått ned ett kilo och det kändes besviket för mig har ju hoppats på att trilla nedåt. Jag har suttit ned och rannsakat vad jag ätit men det är ok och jag har ju även haft en del problem med ätandet så nu har jag fastslagit att motion är det som måste komma igång rejält nu. Maskinerna har precis kommit sig på plats och det är bara att göra ett schema att följa nu. Hård träning och nedåt.

  Jag har inte haft problem efter att agrafferna togs bort, dock gled två av såren isär lite då man tog bort dem och det kändes lite läskigt under första och andra dagen, men nu är det helt ok.

Skrev på Gastricbypass Sverige gruppen idag och frågade om  viktnedgången om den är normal när den ligger på 1,1 kg. Skönt för man får ju svar av andra i samma sits och med egen erfarenhet. Svaret är väl att det är väldigt individuellt. Vissa rasar andra går det segt nedåt för som för mig, trösten var att skinnet hänger med bättre då. Ja ja, jag är gald över att gå nedåt även om det går sakta.

Totalt sedan jag började med flyt före operationen har jag nu gått ned 15,9 kg och jag har fått mycket rörlighet tillbaka i kroppen vilket känns underbart.

Efter varje intag jag gör känner jag ett mindre illamående som hänger och lurar på mig och att äta en portion varierar i tid mellan 45-75 minuter. Jag har börjat med purekost nu och det känns skönt. Matlusten är inte direkt enorm, men jag äter för att jag bör göra det så det fungerar.

  Vägde mig idag efter ännu en vecka bortom operationen och denna veckan var det 2,6 kg nedåt. Så totalt har jag minskatt 14,8 kg nu sedan jag inledde pulverdiet för 6 veckor sedan. Lättnadens känsla och jag har redan märkt en hel massa förändringar, som att få upp benen när byxorna skall på. Det är lättare att röra sig, böja sig. Bara vinster än så länge.

  Tabletterna ger fortsatt viss obehag då de skall sväljas men ja det går så jag ska inte klaga.

  Inga komplikationer efter operationen som jag kan märka av än så länge. Längtar dock efter torsdagen då jag hår bort alla häftorna ur kroppen, för de kan sticka lite ibland vilket känns obehagligt.

  Eftersom jag står i en flytt har motionen inte varit på topp då det gäller promenader men dock klippt gräs, målat och annat smått så jag tror nog att det kan räknas som motion även detta.

Idag fick jag en återbesökstid till Torsby för att träffa sköterskan på Obesitasmottagningen den 17 Juni, 10:30.

Allt flyter på och jag mår faktiskt toppen, inga komplikationer har visat sig. Jag äter min soppa, kokte gulaschsoppa häromdagen och som mellanmål har jag börjat göra mig smothies på youghurt och osockrade bär, toppat med proteinpulver. Det går även bra med kosten och jag har testat lite smått med vichyvatten, små mängder har funkat utan att magen och rören klagat men vid större mängd skakar jag ur mesta delen av kolsyran.

Problem med magen, svårt att få till nummer två men jag tror detta beror på järntabletterna. Jag lyssnar noga till kroppens signaler och jag tror att detta hjälper mig klara av intagen rätt så bra.

Har delat upp medicinerna enligt rekomendation så att kroppen orkar ta upp dem på bästa sätt. Inga promenader, men flytt påbörjad så jag har gått upp och ned för trappor i två dagar, naturligtvis endast burit småsaker och inget tyngre eftersom jag är rädd för att det skall hända någonting tokigt.

Jag känner mig nöjd över mitt beslut, men längtar mycket efter att få börja purékosten. Att dricka sin mat börjar verkligen bli tungt nu, men jag följer rekomendationerna till punkt och pricka för tt det skall ge bästa resultat. Tillsätter var dag 5 msk proteinpulver till min kost då detta är viktigt för läkningsprocessen i kroppen.